Den 18/10 var det dags för återbesök till Göteborg igen. Nu var det två månader sedan sist, så självklart är vi nervösa för hur hjärtat ska ha utvecklats. Anders gör ett ultraljud och Hugo är så duktig och ligger still trots att han är stor nu och har mycket ”spring i benen”. Han ligger och tittar på när en sköterska blåser såpbubblor för honom. Anders säger att förträngningen ser bra ut, det är nog tom mindre förträngning i klaffen nu än sist. Vänster kammare ser också bra ut, den verkar inte ha tagit skada av att den, hos Hugo, får jobba hårdare än hos personer utan förträngning. Däremot har de två tidigare operationerna lett till att det har blivit ett läckage i klaffen som nu har ökat. Ett läckage går inte att åtgärda med en ballongsprängning, det gör endast förträngningar. Vi ska avvakta till den 12/12 då ett nytt återbesök får visa vad som ska göras åt läckaget. På sikt är ett klaffbyte det enda alternativet för att få en fungerande klaff och därmed ett fungerande hjärta. Har läckaget bara ökat lite till nästa återbesök kan de eventuellt sätta in medicinering för att hålla läckaget i schack. Eventuellt kan läckaget tom minska av medicinen. När det beslutas om medicinering kommer Hugo att få ligga på sjukhuset några dagar medan de provar ut medicinen. Denna medicin är nämligen blodtryckssänkande och det är ju inte så bra i kombination med Hugos förträngning (blodet har ju redan svårt att komma igenom den trånga klaffen och pumpas dessutom blodet med lägre tryck blir det ännu jobbigare för hjärtat). Detta är anledningen till att läkarna inte vill sätta in medicinen nu, utan avvakta och se hur läckaget utvecklar sig. Just nu är läckaget inte så stort att medicin behövs. Visar det sig att medicinen sedan inte fungerar blir det antagligen en stor hjärtoperation med klaffbyte väldigt snart, men detta vet vi inte än då vi inte vågat fråga. Vi hoppas helt enkelt på medicinen…

Eftersom jag (Hugo) var så duktig fick jag en present, min gåstol.
Jag var så intresserad att jag inte kunde vänta tills pappa var färdig.