På BB

Klockan var kvart över ett på natten och äntligen skulle vi få åka upp till BB! Fredrik hade åkt hem en stund tidigare, eftersom han inte skulle få sova på bb, och själv ville jag inget hellre än att få komma till lugnet på BB och sova. Efter 5 dagar på förlossningen och ett akut kejsarsnitt, var jag helt slut och ville inget hellre än att sova. På förlossningen sprang folk in och ut hos mig hela tiden och jag fick ingen ro.

När jag rullades iväg mot BB, mötte en sköterska upp i korridoren med Casper där han låg och sov i sin balja. Han hade varit på observation en stund eftersom han hade problem med andningen när han föddes. Nu berättade man för mig att jag inte skulle ha Casper hos mig under natten på BB eftersom de skulle fortsätta att ha honom under observation där. Detta var inget som oroade mig, utan jag var glad att jag då skulle få sova. Att sova var det enda jag kunde tänka på i detta läget. Känns naturligtvis dumt och konstigt nu i efterhand, men så var det.

 

På BB fick jag dela rum med en annan mamma och hennes lilla bebis. Konstigt nog rullades även Casper in till mig och hans lilla balja placerades intill min säng. Jag blev förvånad och i mitt dimmiga tillstånd sa jag något om att de skulle ha honom. De sa att visst kunde de det om jag ville och rullade ut honom. De hade nog inte fått informationen från förlossningen, och jag var inte kapabel att förklara för dem.

 

Dag 2

På morgonen dagen efter väcktes jag tidigt av en sköterska som kom in med Casper. Han var hungrig och vi försökte få honom att amma. Det gick inte så bra. Sköterskan tog då ut honom för att mata. Fick sedan ha honom liggandes i sin balja bredvid mig. Papporna fick inte komma före 8.00, så strax därefter kom Fredrik tillbaka till oss. Han hade med sig en bukett rosor till mamma. Så fina! Tyvärr har jag inte så mycket minnen av vad vi gjorde denna dag, och inte Fredrik heller. Fredrik hade glömt kamerorna hemma, så det blev inga kort tagna på fm. Vi hade Casper inne hos oss och vi var så lyckliga. Han var så otroligt söt! Sköterskorna tog ut Casper när det var dags för mat eller blöjbyte. Just då reflekterade vi inte så mycket över det. Vi skulle ju ha Casper hos oss i massor av år framöver och tillbringa mycket tid med honom. Så detta att sköterskan tog ut honom hela tiden (det känns i alla fall som om det var hela tiden) var inget som gjorde oss något. Vi skulle ju ha all tid i världen tillsammans med honom med matning och blöjbyte sedan. Det är ju det man tror.

 

När det var lunchdags åkte Fredrik hem för att äta och hämta kamerorna. Under tiden på sjukhuset åt jag och min rumskamrat åkte hem. Jag fick då beskedet att Fredrik skulle få stanna över natten hos mig och Casper. Det kändes jättebra! Att vi tillsammans skulle få vara med vår son och mysa med honom. Eftersom jag var snittat, hade väldigt ont och var sängliggande, så var det skönt att Fredrik skulle kunna vara där och lyfta Casper. Hur skulle jag ensam kunna få upp honom ut baljan? I journalen har jag läst att vid lunchtid blev Casper tillmatad med några handmjölkade droppar. Detta är inget som jag har något minne av tyvärr.

 

       

 

När Fredrik kom tillbaka satt vi i sängen och myste med Casper mellan oss. Jag längtade till besökstiden kl. 17 då vi skulle få visa upp honom. Casper låg med sin nya vita nalle jämte sig och han hade fortfarande sjukhuskläder på sig. Jag ville att han skulle ha egna kläder på sig till besökstiden. Fredrik sa att det var länge kvar till dess och han tyckte det var synd att störa Casper nu när han hade det så gott. Jag var väldigt ivrig att byta kläder, men tyckte inte heller att det var brått. Vi hade ju några timmar på oss.

 

 

 

Fredrik filmade mig och Casper och knäppte en del kort på vår söta lilla bebis. Vi var så stolta över honom! Att han kunde vara så perfekt! Och han var vår!

 

 

Läs mer om något är fel